Äntligen är den här. På morgonens promenad till jobbet biter den tag i kinden, rycker en i öronen, och jag älskar den. Och så klart pratat jag om hösten.
Höst äpplena börjar falla från sin gren, bladen börjar sakta ändra sin färg och luften går lätt att andas igen.

Idag va det som att åka in i en vägg när man kom in i tenhult. Riktigt tjock dimma, knappt man såg framför sig.

Nu är dét helg. Om bara 7 timmar. Skönt.

Från morgondagens kalla men härliga promenad till jobbet.

Puss