Gick igenom gamla blogginlägg precis. Och insåg att idag för ett år sen gick min älskade farfar bort.

Tårarna flödar just nu och det känns som om det vore igår.
Jag har dåligt samvete att jag inte tänkt på dig mer idag. Att jag inte tänt ett ljus för dig idag. Men du finns alltid med mig. Elin fick Katalin som andra namn, ett otroligt fint namn och det va för dig.

Tänker på när jag fick beskedet. Kommer hem till syrran. Börjar leka med barnen och Martina kommer och vill att jag ska följa med henne. Det går en il genom kroppen och jag vet vad hon ska säga. Jag känner det i hela kroppen. Jag vill inte följa med, jag vill inte höra vad hon har att säga. För jag vet, jag känner det i hela kroppen. Det känns som kroppen knycklas ihop och det går inte andas. Allt jag får fram är nej nej nej nej nej nej.

Jag minns alla gånger vi kusiner kom hem till dig. Vi lekte, busade och skrattade så mycket.

Det känns så jävla tungt att veta att jag aldrig får träffa dig igen, jag har redan glömt din röst.

Nu är det ca 15 minuter kvar av detta dygnet. Jag ska tända ett ljus för dig.

Min sista stund med dig när du fortfarande levde kommer jag aldrig glömma....

Det sista du gav mig va ett leende och det kommer jag bära med mig resten av livet.

Japp.... Hör hat ni "receptet" på en helt okej torsdagskväll när det är skit på tv....

Idag hämtade jag och Elin Ebba på dagis och tillbringade eftermiddagen ute i Hundshult.

Ebba lär Elin att köra bobbycar.. BMW så klart.

Lite senare kom resten av kusinerna ut.

Hottitotta fin idag.

Lättnad. Såg trailern inför måndagens avsnitt.